Joe Hill - i väntan på dödsstraffet

År 2015, till minne av Joe Hills avrättning 100 år tidigare, gjorde Sveriges Fängelsemuseum en tillfällig utställning som bland annat handlade om Joe Hills tid i fängelset. Delar av utställningen kom från Anders Wesslén och Länsmuseet Gävleborg som tidigare samma år gjort utställningen Joe Hill - Martyren från Gävle. Utställningen är nu för länge sedan nedplockad, men utställningstexterna och fotografier sammanfattar lite av utställningen här.

Joe Hill dömdes till döden, lagens strängaste straff. Sin sista tid sitter han inspärrad på fängelset Utah State Penitentiary. I 16 månader inväntar han sin avrättning. Han fick välja mellan arkebusering och hängning, han valde arkebusering. Avrättningen skedde innanför Utah State Penitentiarys murar den 19 november år 1915.

Så länge Joe Hill bodde i Gävle och hette Joel Hägglund avtjänade han aldrig något fängelsestraff. Men han växte upp i närheten av cellfängelset, och passerade säkert dess höga plank många gånger.

Cellfängelset i Gävle och Utah State Penitentiary byggdes båda under 1800-talets mitt och hade många likheter.

Utah State Penitentiary revs redan år 1956. Det ersattes av Utah State Prison.

2015, exakt 100 år efter avrättningen av Joe Hill har Utah blivit den första amerikanska delstat som återinfört arkebusering som avrättningsmetod. Nu som då får den dödsdömde välja. Valet står idag mellan arkebusering eller giftinjektion. Avrättningarna sker nu inomhus i avrättningskammaren på Utah State Prison.

När Joe var 13 år skedde sista avrättningen i Gävle

Avskaffa dödsstraffet!

En avrättning är ett mord, som begås med berått mod och vett och vilja. Och därtill ett kvalificerat sådant,  ty det föregås av en andlig tortyr, som varar i veckor, tills olycksbarnet omsider föres bort  för att kallblodigt slaktas ner. Uttalat av lektor S J Kardell från Östersund, i Riksdagen 1893

Tidigt på morgonen den 17 mars 1893 har stora skaror av människor samlas runt fängelset i Gävle. Gävles befolkning vet sedan länge vad som strax kommer att ske innanför det röda fängelseplanket, vars höjd tacksamt förhindrar all insyn. Många barn klättrar upp i träd och på hustak i sina försök att se bättre. Kanske är Joel Hägglund 13 år, en av dem?

Inne på fängelsegården står en mindre skara personer. De väntar på att Per Johan Pettersson ska avrättas. Hans dödsdom har skapat kraftiga protester och krav på dödsstraffets avskaffande.

Missionsförbundets skapare och riksdagsman J E Ekman från Gävle har lämnat in hela 5700 namnunderskrifter till konungen. Han har även tillsammans med 500 personer demonstrerat mot dödsstraffet utanför riksdagshuset.

Men förgäves, för strax efter klockan åtta var ännu ett liv släckt i statens namn.

Hur påverkades Gävleborna av avrättningen och diskussionerna runt den, denna vår 1893? Familjen Hägglund, som var Missionsförbundare, hade säkert åsikter om dödsstraffet. Att sonen och brodern Joel, nu vid namn Joe Hill 22 år senare skulle dömas till döden i USA och komma att bli den sista Gävlebon att avrättas kunde de antagligen inte föreställa sig.

Den fängslade poeten

1914 blir Joe Hill arresterad och häktad för ett rånmord. Han döms till döden.

I fängelset får Joe Hill, kanske för första gången i sitt vuxna liv, massor med tid över att skriva och komponera. På deathrow finns ingen arbetsplikt. Här skriver han några av sina mest kända sångtexter. En av dessa är ”The Rebel Girl”, tillägnad Elizabeth Gurley Flynn som var en av de främsta fackföreningskämparna i USA. Hon besöker honom en gång på fängelset. Det är enda gången de möts. Efteråt berättar hon att ”han är lång och ser bra ut, men är naturligtvis mager efter 16 månader i en mörk och trång cell.”

Joe Hill brevväxlar med ett stort antal personer när han sitter på fängelset. Elizabeth Gurley Flynn var en av dem, en annan var Sam Murray, stridskamrat från det mexikanska inbördeskriget. På deathrow författar han också sitt berömda testamente.

Avrättningen

Kvällen innan avrättningen ställdes en kvast in i Joe Hills cell, med ordern att han noga skulle städa efter sig. Någon sedvanlig sista måltid hade inte serverats.

Joe Hill väcktes kl 5 på morgonen fredagen den 19 nov 1915.

När fängelsevakterna skulle hämta honom till avrättningen möttes de av en desperat och ursinnig person.  Joe Hill hade brutit kvastskaftet, strimlat sina sängfiltar, bundit strimlorna runt gallerdörren och ställt madrassen för. Då fängelsevakterna försökte ta sig förbi hans hinder attackerade han dem med det vassa, avbrutna kvastskaftet.  Båda vakterna sårades.

Kampen blev lång och tog inte slut förrän fängelsesheriffen kom. Fängelsesheriffen ifrågasatte Joe Hills beteende. Han fick till svar ”- Javisst, jag lägger av då, men du kan väl inte anklaga mig, bara för att jag slåss för mitt liv.”

Upprörd och motsträvig fördes Joe Hill till avrättningsplatsen på fängelsegården.

Med förbundna ögon placerades han i en stol och bands fast. En läkare lyssnar på hans hjärtslag och fäster därefter ett vitt pappershjärta på hjärtat. De fem skyttarna i skyttepatrullen får var sitt laddat gevär. Ett av gevären är laddat med en vaxkula, men ingen vet vilket.  På detta sätt kan alla skyttarna vid eventuella samvetskval efteråt tänka sig fri från att ha dödat. 

7,6 meter (24 feet) var avståndet från skyttarna när Ronnie Lee Gardner arkebuserades 2010 i Utah.

Det var som att skjuta ett djur. Som mina tankar gick! Väntan på ordern att skjuta kändes som en evighet. Och sedan, när ordern kom från Hillstrom själv… Jag föll nästan på knä. Vi sköt. Jag ville blunda, men mina ögon stirrade på det vita pappershjärtat. Fyra svarta cirklar började bli blodfärgade, sedan en stråle och pappershjärtat var rött. `Varför, varför valde Joe att dö på det här sättet´ frågade jag mig själv och vände bort mitt huvud. Citat från en av personerna i skyttepatrullen som avrättade Joe Hill. New York Tribune, lördagen den 20 november 1915.

Fotografi: Trent Nelson.

Fotografiet föreställer den arkebuseringsstol som användes vid avrättningen av Ronnie Lee Gardner den 18 juni 2010 på Utah State Prison, som är det fängelse som ersatte Joe Hills fängelse när det revs. 

Den 22 oktober 1985 dömdes Ronnie Lee Gardner till döden för rån och mord. Han fick välja mellan arkebusering eller att få en dödlig injektion. Han valde arkebusering. I 25 år väntade han på att straffet skulle verkställas. Då hade egentligen arkebusering som avrättningsmetod avskaffats, men undantag gjordes för de som redan gjort valet. 2015 infördes det igen och finns nu än en gång som ett val i Utah.

Citat från personer sittandes på death row:

Jag håller mig i form genom att påminna mig själv om att det värsta har jag framför mig. Joe Hill

On the other day I caught myself reaching for my daily vitamin. Really?, I wondered, as the absurdity hit me. William Van Poyck

I´m getting all the tears out of me, I don´t want to be in the execution chamber crying my tears out. Aileen Wuornos

I don´t want to die, but it´s not up to me. Douglas Feldman

I am not as strong as I thought I was going to be. Dominique Green

I´d prefer to die of old age, your honor, but if that ain´t poosible I´ll take the firing squad. Ronnie Lee Gardner

På deathrow tyngs tiden av klockans tickande, och varje händelse markerar ytterligare att en liten milstolpe har passerat. Annika Östberg

UTSTÄLLNINGSPRODUKTION SVERIGES FÄNGELSEMUSEUM

Projektledning och form: Desirée Kjellberg

Assistens utställningsproduktion: Malin Wahl, Lina Ohlsson Björk

Textkorrektur: Katarina Kallings, Ingrid Miljand

Teknik: Rolf Nilsson

Thanks to Trent Nelson who let us use his picture of the execution chamber at the Utah State Prison.